Har ni sett outlander? Har ni inte gjort de, GÖR DE. Här ni inte sett serien så kommer ni kanske inte heller förstå så mycket av detta inlägg heller. Men för er som tittat, ni kommer nog kunna förstå❤ och för er som följer det så finns de en liten risk för spoiler.

Jag vet inte hur länge mamma har masat om att jag ska börja titta på outlander för att den är så himla bra. Jag har dock inte kännt att den har lockat så det har inte blivit av. Sen helt plötsligt så bara började jag och jag har inte kunnat sluta. Nu kanske ni undrar varför jag skriver om detta men det jag ville komma till va kärlekshistorian i denna serien. För de e ju vad den handlar om, kärlek. Och jag kan ju inget annat än att relatera till mig själv. Självklart kan jag inte jämföra mig och C med karaktärerna i serien men de är en sak som jag fastnat för och som jag känner att jag verkligen kan sätta mig in i.

I slutet av säsong tre så tvingas ju huvudkaraktären Claire åka tillbaka till framtiden där hon kom ifrån. Tillbaka till sitt gamla liv, ett liv utan sitt livs kärlek Jamie. I 20 år gick hon och var aldrig riktigt hel. Hon levde sitt liv med ett halvt hjärta. När jag ser detta så tänker jag på hur mitt liv hade sett ut om jag gett upp vårat förhållande och flytta hem till Strömstad. För jag kan erkänna att tanken har slagit mig ibland när det är som allra jobbigast även om det är långt ifrån handling. Men då tänker jag också att vem är jag att ge upp och fly? Och skulle jag klara av att gå tillbaka till mitt ”vanliga” liv i strömstad och veta vad jag lämnar kvar i Linköping? Jag skulle nog helt ärligt aldrig känna mig hel igen. För även om livet är jobbigt så är C mitt livs kärlek. Jag har ju sagt de sååå många gånger men det är precis så jag känner och det har inte förändrats. Vi bråkar en hel del. Men passionen vi har är något jag aldrig tidigare upplevt.

C är min Jamie och min plats är hos honom❤