Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det händer massor i mitt liv just nu samtidigt som det egentligen inte händer nåt alls. I början av månaden var vi färdiga med skolan på det nya jobbet och det var dags att börja jobba på riktigt. Detta är faktiskt ganska sorgligt då jag har trivts väldigt bra med min klass och dem personerna. På slutet kände jag verkligen att det var kul att gå till skolan bara för att få umgås lite. Nu har vi splittras och alla har vi lite olika uppgifter på olika platser. Det kommer säkert att bli jättebra men de tar ju ett litet tag att lära känna alla.

Januari har tyvärr bidragit med ganska mycket ångest och oro än så länge. Dels jobbet men det är också andra saker. Det känns som att allt händer i februari och det är nog det som tynger mig just nu. Vi ska till fjällen med hela familjen första helgen. Andra helgen går flyttlasset till den nya lägenheten vilket betyder att vi måste packa ner hela lägenheten i januari. Sen är det också min lägenhet i Strömstad. Den sista januari ska den vara städad och utflyttad av min nuvarande hyresgäst och jag är orolig att dem kommer att klaga på något på besiktningen så att jag ryker på att betala något. Detta har jag såklart inte alls lust med då februari kommer att vara dyr redan som den är. Det som är skönt är att jag och C valde att betala dubbelhyra i december så den ligger inte framför oss i alla fall 🙂

Vi försökte komma igång i helgen och börja rensa och det gick väl sådär. Man kan säga som så att igår skickade C ett mejl för att få hjälp med parterapi. Ungefär så har våran helg sett ut. Vi vill inte ha hjälp för att vi håller på att göra slut. Däremot så vet vi att om vi ska fortsätta som det gör nu så kommer det att ta slut. För när det blir bråk så blir det ordentligt och det är aldrig någon av oss som backar. Däremot så har vi förmodligen helt skilda syn på vad det är som händer.

Enligt mig ser det oftast ut såhär. ”Christoffer triggar mig. Ibland är jag extra känslig och då blir jag helt galen och denna helg var det sånna dagar och det hade jag ändå förvarnat om. Jag överreagerar och det bara svartnar. Sedan stänger jag in mig på rummet en stund och mår dåligt resten av kvällen. Sen dagen efter eller redan på kvällen så kommer jag krypandes och ber om ursäkt.”

Såhär ser det i princip alltid ut och jag hatar att jag alltid måste be om ursäkt. Detta gör jag för att jag alltid mår så dåligt över hur jag betett mig och att jag överreagerat men i själva fallet så kanske det ibland faktiskt är C som borde be om ursäkt. Han säger ofta att jag ska välja mina fighter men han lever tyvärr inte efter detta  själv. Så detta är anledningen till att vi söker hjälp. För att få någon sorts förståelse över hur vi ska bete oss. För just nu så ser vi bara att den andra partnern gör fel men att vi själva är felfria och då kommer vi inte särskilt långt. Man är rädd för att det ska vara ett misslyckat förhållande och när jag hör ordet parterapi så tänker jag att två personer får hjälp för att dem har kört deras relation helt i botten och dem behöver hjälp att hitta tillbaka till varandra. Detta är dock inte fallet här då jag älskar C precis lika mycket fortfarande. Vi behöver bara lite verktyg för att få vardagen att fungera och hur vi ska bete oss mot varandra när situationer uppstår. Sedan så har C diagnostiserat mig med kontrollbehov också. Det har han nog egentligen sagt länge men jag har inte lyssnat. Mycket är nog för att någon aldrig sagt detta till mig tidigare. Detta kommer jag inte skriva något om nu men det kanske ligger nåt i det.

Jag har ju lovat att dela med mig av mina mål 2019. Så här kommer dem:

  • Mycket fokus på bloggen
  • Starta upp min youtube-kanal
  • Börja med en lagaktivitet (helst fotboll)
  • Tatuera mig
  • Nå min drömvikt
  • Mer ”egentid” t.ex. träning eller att umgås med vänner
  • Få in någon form av rutin när det gäller träning.

Mål kanske är fel ord till vissa punkter men detta är saker jag vill ha gjort innan året är slut.