Jag har funderat en hel del på slottet den senaste veckan. I torsdags var det ett år sedan jag åkte ut från tävlingen å tvingades åka hem från slottet. Jag har ju redan skrivit en del om detta så tänker inte gå in på det så mycket.

Den 13/10 2017 va första dagen jag träffade C efter att jag åkt ut ur tävlingen. Han körde 45 mil två dagar efter att jag åkt ut utan någon som helst tvekan. Sedan var jag fast. Idag sitter jag här i Linköping som bonusmamma till två barn. Jag som aldrig skulle flytta å jag skulle definitivt inte träffa en kille med barn. Detta hade jag alltid sagt. Jag har ju lärt mig att livet inte riktigt fungerar så. Det är lixom ingen idé att man besämmer hur man vill ha det. Allt får komma som det kommer.

Folk sa ju till mig ”tänk om du träffar kärleken på slottet”. Aldrig tänkte jag. Där hade jag också helt fel. Jag har lärt mig att ingenting blir som man har tänkt sig och tänk vilken tur att det är så😊

Bilden är tagen för exakt ett år sedan. Då visste jag nog inte riktigt hur det skulle kännas att älska någon. Men idag vet jag hur det ska kännas och jag vet att jag kommer att känna det resten av livet. Min C, min Christoffer, min älskling❤

Jag har faktiskt tagit ett kort på mina två sidor i dagboken från dagen jag åkte ut. Tänkte att ni skulle få ta del av detta😊

Idag har vi riktig sjukstuga här hemma. Neo har åkt på öroninflammation å Nellie har hög feber. Jag som skulle försöka å vila upp mig från min egen förkylning. Det kunde jag glömma å jag verkligen hoppas att hostan ger med sig snart. Trots sjukdomar så kom älsklingens föräldrar hit å barnen fick öppnat lite presenter. Ingen är väl för sjuk för presenter?