Just nu sitter jag på bussen själv påväg till Strömstad. Jag kallar det inte längre mitt hem utan istället så är det en fin plats att åka till där alla mina nära och kära finns.

Jag har under den sista tiden mått riktigt dåligt igen å jag har haft det riktigt tufft ett par dagar. Åter igen så konfronterar C mig med frågan om detta är verkligen vad jag vill? Jag får också många kommentarer om att det är okej att flytta hem och ifall det verkligen är C jag vill leva med.

Jag skulle ljuga om jag säger att tankarna inte funnits på att flytta hem igen när jag mår som sämst men jag känner aldrig att det varit ett alternativ. Jag vet inte vad det är som gör att jag mår såhär?! Folk frågar å jag har inget svar. Kanske är det den konstanta längtan efter alla där hemma? Kanske är det stressen över att jag tjänat för dåligt? Kanske är det stressen över att jag känner att jag inte gör tillräckligt för barnen? Kanske är det en kombination av allt och att det helt enkelt bara blivit för mycket. Jag fick ju lugnande för att kunna somna in på nätterna av läkarna när jag sa att jag sover oroligt och vaknar konstant. Den medicinen gjorde mig bara tröttare. Jag har i alla fall beslutat mig för att sluta med medicinen. Jag mår ju inte bättre och jag sa att jag skulle prova å kände jag att det inte gav något skulle jag sluta.

Idag är första gången jag åker till Strömstad utan C sedan jag flyttade och det är säkert jättenyttigt för både mig och honom men än så länge är det jobbigt. Jag har blivit helt beroende av honom. Ohälsosamt säger många men jag är glad att jag hittat någon jag inte kan leva utan.

Christoffer. Jag vet att jag många gånger gör saker som får dig att tvivla. Tvivla på att det är mig du vill leva med. Tvivla på min kärlek till er, min familj. Hur jobbigt livet än känns så är det dig jag ser som min man och pappa till mina barn. Jag vet att jag har saker att ta tag i och jag hoppas att jag inom kort hittar styrka till att ta tag i detta. Mitt liv känns allt annat än lätt just nu men en sak vet jag. Jag älskar er över allt annat och det finns inte på kartan att jag skulle flytta hem igen. Jag vet min plats och den är hos er, tills döden skiljer oss åt❤