Först så blir jag så otroligt arg. Arg på livet, arg på C, arg på mig själv och efter detta kommer alltid ångesten. Ångesten över att jag åter igen tappar kontrollen över mig själv. Det läskigaste när detta händer är att jag vill skada mig själv. Inte för att jag inte vill leva, utan för att jag vill få ut det inom mig som gör så ont.

Jag är tyvärr en person som oftast ser saker negativt istället för positivt. Ni vet mitt glas är alltid halvtomt istället för halvfullt. Det är ju något jag måste jobba med men någonstans så tror jag väl att mitt liv ska lösa sig av sig själv men det funkar ju inte riktigt så och det vet jag ju egentligen. Det är i alla fall något med C som triggar mig något så sjukt me det är ju också alltid han som får mig att komma ner på jorden igen och se att det är vi båda som gör fel. Inte bara den ena eller den andra.

Självklart kommer vi att lösa det denna gången också men att det alltid ska behöva gå så långt från min sida innan det släpper igen är ju helt sjukt. Jag har i alla fall bestämt mig för att söka hjälp ännu en gång. För så fort jag kände mig bättre så försvann hjälpen jag fick sist. För jag behöver nog verkligen prata med någon om hur jag ska tackla min illska när den väl kommer.

Vill tacka för alla fina kommentarer och meddelnade som jag får. Det värmer och det är så skönt att hör att vi är flera <3