28 Augusti… Det är ju helt sjukt! Idag är det ett år sedan jag gick in på slottet. Jag gick in med en enda inställning. Att jag ville förändra mitt liv. Förändring blev det men inte alls på de sätt som jag trodde. Vem hade kunnat ana att jag nu ett år senare sitter här i Linköping med två bonusbarn men framför allt, jag bor i Linköping med min prins.

Som ni ju vet så har ju livet varit allt annat än en dans på rosor men det finns INGET jag hade gjort annorlunda om jag hade fått chansen. Jag är så otroligt tacksam att jag blev utvald till att kunna förändra mitt liv på detta sättet. Många sa till mig innan jag åkte att ”kanske kommer du att hitta kärleken på slottet”. NEJ ALDRIG va svaret dem fick men tänk så fel jag hade.

Jag vet ju att nästa säsong spelas in just nu och jag hade så gära gjort denna resa igen. Jag har så otroligt svårt att släppa denna resa och vill nog inte alls acceptera att det är över. Jag saknar det verkligen. Alla deltagare, tränarna och alla människor runt om som man träffade dagligen. Jag saknar också känslan att bara få vara, inga måsten, förutom träning då såklart:) jag saknar att få känna att man var en del av något. Jag kan verkligen rekommendera alla som funderar på att söka att göra de. Ni kommer inte att ångra er om ni kommer med😊

 

Tillbaka till kärleken. Det låter så klyschigt men det är sjukt svårt att beskriva med ord vad jag känner för denna människan. Tänk att jag skulle få bli den lyckliga att träffa mannen i mitt liv. För det är precis vad han är och inom en inte allt för lång framtid så kommer jag att kunna kalla honom min man<3 Vi har bråkat, vi har gråtit och vi har fortfarande massa att lära oss om varandra men inget av detta hade fungerat om man inte älskade någon så mycket.

Efter en tid där jag mått väldigt dåligt känner jag att jag börjar hitta tillbaka till mig själv igen. Så himla skönt. Dipperna kommer säkert att komma men just nu så känner jag verkligen hopp om livet igen😊 jag ser saker på ett helt annat sätt och jag börjar att bli bättre på att inte bara se problem. Känslan av att jag faktiskt saknar barnen är nytt för mig. De e så fruktansvärt tomt när dem inte är här. Innan va jag helt slut efter veckan som vi hade haft dem att jag bara tyckte att det var skönt att få ta det lugnt en vecka men nu när jag blivit lite piggare så saknar jag dem verkligen.

Inte nog med detta så har jag fått ett annat superkul besked idag. Men jag håller på den ett litet tag😊