Idag är det ingen vanlig dag. Det är nämligen min lillasysters födelsedag. Jag och Elin har nog om ni frågar mig haft en väldigt nära relation under hela uppväxten. Elin är fem år yngre än mig så jag kan väl erkänna att jag tyckte hon var riktigt jobbig till och från som liten men det skulle nog alla äldre syskon säga om sina småsyskon.

Det var nog efter att Elin började på högstadiet som jag började att känna att vi kom varandra närmare. Eftersom att mina föräldrar alltid har bott ifrån varandra så länge jag kan minnas så är jag ju inte uppväxt med min syster på heltid. Utan halva veckan var hos pappa och halva hos mamma. Många anser säkert detta som något negativt. Att ha skilda föräldrar och att barnen blir stressade av detta. Utav tiden som jag kan minnas så kände jag mig aldrig stressad. Jag har däremot känt att det har varit väldigt skönt att vara på två ställen. Då fick jag aldrig tid att ”tröttna” på någon utan istället så kunde jag saknan och det var skönt med lite omväxling.

Jag och min syster är inte till utseendet lika någonstans. Jag brukar skämta om att hon är min raka motsats när det gäller utseendet. Lite helan och halvan 🙂 Men till sättet är vi nog väldigt lika och det är få männsikor jag haft så roligt med. Jag måste säga att min syster är sjukt rolig. Jag älskar hennes humor och hon får mig verkligen glad.

Ju äldre vi har blivit desto mer tajta har vi blivit. Det är det som gör så otroligt ont i mig idag. Innan jag flyttade till Linköping så var vi till och med sambos. Så nära har vi blivit genom åren. Och jag lämnade henne i sticket. Det är verkligen med tårar i ögonen som jag skriver detta då jag fortfarande har ångest över detta. Hade det varit ombytta roller hade i alla fall jag känt mig sviken så jag antar att hon kanske känner desamma. Inte nog med detta. Jag har ju verkligen haft fullt upp med C och barnen och prioriterat det alldeles för mycket. Så att ha gått ifrån att vara sambo till att nästan inte prata längre har nog tagit hårt på oss båda. Ni vet den där känslan när det var så länge sedan man pratade med personen så att man skäms för att ringa. Det är ju faktiskt helt sjukt då Elin är en av dem personerna jag känner bäst. Men vilken syster har jag varit som bara sett mig själv den sista tiden? Innan gjorde vi ju nästan allt tillsammans.

Trots min ångest och trots att vi inte hörts av så mycket det sista så hoppas jag att hon vet och förstår hur mycket jag älskar henne. Hon är en riktig solstråle och är det någon människa som kan få mig på bra humör så är det hon. Elin, om du läser detta så ska du veta att jag älskar dig till månen och tillbaka. Finns verkligen ingen som du och jag saknar dig varje dag och när jag saknar dig för mycket så brukar jag ligga och titta på alla roliga filmer vi spelat in. Så mycket skratt och så mycket kärlek<3 Min Lillasyster<3