Äntligen hade det börjat närma sig premiären av biggest loser. Den nionde april skulle första programmet sändas. Som jag hade väntat. Man hade ju gått tyst sedan i augusti och äntligen skulle mina nära och kära få se i alla fall en liten del av allt jag gått igenom. Inte nog med att det var premiär. Jag hade varit iväg och handlat lite mat och när jag kommer fram till vår ytterdörr så står det filma detta. Filma vad? Vad hade han nu hittat på? Jag öppnar ytterdörren och när jag kommer in hade han tänt en massa levande ljus och strött massa rosenblad och efter bara några sekunder kliver han fram och ner på knä och håller fram en öppen ask med en ring i. OMG!! Skulle han fria nu? Jag hann inte tänka jättemycket innan han sa ”Sara, Vill du bli en Jenderborn?” Det tog mig inte jättelång tid att tänka. Jag visste att jag älskade honom och att jag ville leva resten av mitt liv med honom. Mer behövde jag inte så jag sa självklart JAAAAAA!!!. Ganska snabbt efteråt kom det mycket tankar. Jag ville ju berätta för hela världen, men vem skulle egentligen förstå? Alla som jag skulle berättat detta för hade ju sagt samma sak. ”Går det inte lite väl fort” eller ”Jag tycker att ni borde vänta” Detta var ju inte vad jag ville höra. Jag ville ju att folk skulle förstå det jag kände. Så jag höll tyst. Detta ångrar jag lite idag, att jag inte kunde stå upp för mig själv men för mig har det alltid varit väldigt viktigt att dem nära står bakom mig i saker jag skall göra. Det finns ju så många bra exempel på förhållanden som har gått jättebra även om det gått väldigt fort också. Självklart har det gått väldigt fort men jag vet faktiskt inte vad jag ska vänta på. Han är ju allt jag vill ha. <3

Att jobba både dag och natt tog väldigt hårt på mig. Jag var helt slut och detta gick ju tyvärr ut över C och barnen. Jag bara låste in mig hela tiden. Det fanns ingen ork till något. Inte nog med detta så började ju magsjukan. Den ena avlöste den andra och jag har ju en sådan fruktansvärd spyfobi. Det har jag haft ända sedan jag var liten så att ha barn som bara spyr närsomhelst vartsomhelst fick mig helt ur balans. Jag hade verkligen panik. Hur skulle jag klara detta? C tog alltid hand om dem helt själv när det gällde spya, jag klarade det verkligen inte. Han var så fin med barnen och jag bara låste in mig i vanlig ordning. Denna period har nog varit den värsta hittills när det gäller mig, C och barnen. Vi bråkade hela tiden för att jag betedde mig som jag gjorde men jag orkade verkligen inte. Alla dagar var självklart inte dåliga men överlag så var det ganska illa. I denna period verkligen hatade jag att han hade barn. Vet att jag tagit upp detta förut och det är verkligen ett sjukt beteende att jag ville straffa honom men vad skulle jag göra? Man tänker inte alltid logiskt eller gör logiska saker. Det är ju först nu i efterhand som jag kan se beteendet jag hade då och hur sjukligt det egentligen var men där och då kunde jag bara se mig själv. Nu finns det nog garanterat många där ute som tycker att jag är en hemsk människa som tar upp detta men jag tror också att det är många som känner igen sig. Inte nog med att han inte var oskuld när jag träffade honom utan man ska klara av att leva med två barn som han faktiskt valt att skaffa med någon annan än mig.

Tror att detta var någon sorts övergångsperiod för mig. Vi hade nu bott i egen lägenhet i ca en månad och jag försökte vänja mig vid att bo med C och att ha barnen varannan vecka. Fredag hade vi som vår ”bytesdag” med barnen och det var alltid på lördagen eller söndagen som jag va tvungen att låsa in mig. Så ju längre in i veckan vi kom desto bättre gick de oftast. Så när torsdagen kom och det kändes bra så skulle barnen åka till sin mamma igen på fredagen. Såhär höll det på i princip i hela april och maj. Det var precis som om att jag fick börja om på en ny kula hela tiden och varje helg vi hade barnen så va C tvungen att ha peptalk med mig om barnen och vårat liv och efter det gick det oftast bättre. Det är sjukt vad C har fått stå ut med. Jag har varit så trött, arg och ledsen under denna period. Han måste verkligen älska mig. Annars hade han aldrig stått ut med detta. Under hela april tog C i princip allt ansvar själv när det gällde barnen. Jag sköt dem hela tiden ifrån mig och var nog inte särskilt närvarande. Pengar var också något som vi bråkade väldigt mycket om. Hans ekonomi hade de senaste åren körts helt i botten så alla hans pengar varje månad gick till hyra och lån. Sedan var det bara min lön kvar att leva på och handla mat och köpa grejer till barnen. Detta var också en faktor till att jag ofta tappade greppet. Inte nog med att han hade barn utan det var jag som fick försörja dem. Hur kan man sätta två barn till livet med den ekonomin som var? För mig är det helt obegripligt. Löjligt är det kanske men detta störde mig något enormt och han behövde komma till insikt annars skulle detta inte funka. C var alltid väldigt noga med att jag skulle öppna upp mig om saker. Han tolererade inte att jag bara stängde in mig ibland och jag tror att det var detta som gjorde att vi ofta rök ihop. Han skulle alltid ha en förklaring men i min värld så finns inte det. Ibland orkade jag bara inte. Han var också väldigt förstående och förstod att jag inte orkade. Så det var aldrig nån press med att han tyckte att jag tog för lite ansvar osv.

Tillslut orkade jag inte mera. Att jobba både natt och dag på två olika jobb blev tillslut för mycket. Jag kände att det gick alldeles för mycket ut över familjen och jag ville ju bli en del av den. Inte gå som ett spöke bredvid. Så ett av jobben var tvunget att försvinna. Jag mådde heller inte särskilt bra av att jobba natt så jag tog ett snack med min chef på Nordic wellness om det fanns någon möjlighet till en större tjänst. Snäll som hon var så kunde hon lösa detta för mig så jag sa upp mig på cirkle k. Lite tråkigt för jag trivdes väldigt bra där också men jag kände att hälsan och familjen fick gå först. Det skulle tyvärr bli en hel del skillnad i inkomst med det var tvunget att lösa sig.

I slutet av April fick jag äntligen besök av min lillasyster Elin och min bästa kompis Carolina. Som jag hade väntat. Tyvärr så bestod hela första dagen av tårar. Jag hade mina perioder när jag bara grät. Jag förstår ju nu i efterhand att det måste ha med PMS att göra. Det kanske låter löjligt men det har verkligen blivit extremt. Känner inte alls igen mig själv i dessa perioder men jag har läst lite om det och det kan ju verkligen ställa till det för folk. Jag har nog heller aldrig varit så full som jag var den kvällen. Fredagen bestod nämligen av utgång i Linköping och jag hade så sjukt kul. Bästa kvällen på länge. Även om jag trivdes väldigt bra i Linköping så saknar jag ju alla där hemma. Detta var en energiboost som jag verkligen behövde.

När April hade passerat och Maj kom och jag bara hade Nordic kvar så ville jag vara med och försöka ta lite ansvar när det gällde barnen. Eftersom att C börjar väldigt tidigt på morgonen men alltid slutar tidigare än mig så bestämde vi oss för att jag skulle ta dem på morgonen och att jag körde dem till dagis och att C hämtade och hade kvällen. På så vis fick vi båda tid med barnen eftersom att jag nästan alltid jobbar kväll.

C hade ju en hel del bilar som stod varav en av dem hade lite med värde i sig. Allt var tvunget att försvinna. Jag försökte få honom att förstå att detta var tvunget så att han kunde betala av lite lån och på så sätt få mer pengar över varje månad. Han lyssnade verkligen på allt jag sa. Han ville verkligen lösa detta till varje pris även om det betydde att vi skulle sälja hans lilla bebis som stod i garaget. Jag kan ju också tillägga innan ni skäller på mig att denna bil inte varit körd på flera år. Den har bara stått i garaget så därför tyckte jag verkligen att den skulle bort. Han behövde dem pengarna till annat. Så i slutet av maj fick han den såld och helt plötsligt så kunde vi komma ikapp lite med vår ekonomi. Vi kunde lösa massa saker och även om jag vet att det var hans bebis så tror jag att detta blev en stor lättnad för honom. Jag kände där i slutet av månaden att nu vänder det verkligen. Jag kämpade såklart mycket med mitt humör och att jag blivit så himla känslig men det var så mycket annat som klaffade.

Vi har ju redan pratat en hel del om barn. C har ju sin bild av hur han vill hur allt ska bli och jag har ju min. Han vill gärna ha fyra barn innan han är 30 år. Jag däremot känner att eftersom att han redan har två så har jag börjat tvivla på om jag ens vill ha barn. Detta kanske ändras ju längre det går och att barnen blir lite äldre men just nu är det mer än tillräckligt med två. Jag kommer nog garanterat vilja ha egna men jag känner inte att det är någon jättestress än. Vi har i alla fall kommit överrens om att vi ska vänta så jag valde att sätta in en spiral i maj. Detta va nog det värsta jag gjort. Höll ju på att både svimma och spy och fick ligga kvar där på en bår i säkert 45 minuter för att jag inte klarade av att gå. Är det bara jag eller har någon mer varit med om detta? Helt sjukt.

Bara en sak till som jag måste berätta om och det var på mors dag. Vi hade barnen den helgen och jag jobbade till kl 18 och då var det middag hos hans föräldrar. Detta var till en början en riktig pissdag. Jag var så arg och upprörd redan när jag kom till jobbet att jag stod och grät. Jag kan inte ens komma ihåg vad det var som hade utlöst detta men jag var så arg att jag hade tänkt åka rätt hem och skita i middagen. Som tur var så gjorde jag inte det. När jag kom dit hade han fixat present och blomma till mig. För att han tyckte att detta var min första mors dag och kanske inte som mamma utan som en förebild till barnen och för att jag försöker ta hand om dem som mina egna. Visst är han fin min C?<3