Vi hade sedan en ganska lång tid tillbaka bestämt oss för att vi ville fira midsommar i Strömstad med barnen. C kände att han ville att hans första midsommarfirande med barnen skulle bli på bästa sätt och då var Strömstad bästa alternativet. För mig har alltid högtider varit något man spenderar med familjen. Förr året var nog det enda året jag varit och festat på en midsommarafton. Folk kan tycka att jag är tråkig men enligt mig så kan man festa vilken dag på året som helt. Högtider spenderar man med nära vanner och familj.
Jag är nog lite mera familjär på det sätten än vad C är. Han och jag har nog levt väldigt olika på den punkten. Han har nog dem senaste åren prioriterat helt tvärt om. Självklart har han börjat tänka om när han fått sina barn men jag får hjälpa honom på ttraven med hur det ska vara. Vi har t.ex. pratat om jul. Han hatar ju ljustakar och julpynt men sånt får han bara lära sig att älska när han lever med mig. Särskilt nu när man har barn. Jag kommer ju att vilja att dom ska få uppleva sakerna som jag gjorde när jag var liten. Mina föräldrar har ju fått mig att älska högtider. Så något rätt har dem ju gjort.
Eftersom att barnen skulle med så hade vi funderat till och från när vi skulle åka på dagen för att det skulle bli så lätt som möjligt både för oss och för barnen. Så vi bestämde oss för att åka på kvällen. Då kude barnen sova i bilen. För 45 mil vakna i en bil ville vi inte utsätta varken oss eller barnen för. Det gick verkligen jättebra. Vi åkte vid 19.30 på torsdagen och dem sov hela vägen. Detta är nog ett moment som jag gått och oroat mig för ganska mycket. Jag är tyvärr en ganska orolig själ. C säger hela tiden till mig att det blir som det blir och det finns inget vi kan göra åt det. Nej men jag kan inte hjälpa det och jag hatar den sidan hos mig själv. Nu gick det som tur var smärtfritt. För hade detta gått åt pipan så hade jag nog aldrig vågat prova igen.
Ett dilemma som jag alltid har när jag åker till Strömstad är att vart ska vi sova? Jag har ju flera ställen jag vill vara på samtidigt men jag kan ju tyvärr inte dela på mig. Denna gången valde vi att sova hos Lena, min extramamma. Själva midsommarfirandet på fredagen var vi hemma hos mamma. Det är jag alltid. Det är ett sånt mysigt ställe som är precis i närheten där det är dans runt midsommarstången. Detta ville jag såklart att familjen skulle få ta del av. eftersom att mamma bor på en gård på landet så var ju C tvungen att ta med barnen ut till dem stora maskinerna. Frågan är väl om det var baranen eller pappa som tyckte att det var roligast?
Christer som är min extrapappa blev populär i alla fall:)
Liten fotobomb från Lommelanda kulle
Efter midsommarfirandet på kullen åkte vi tillbaka till Lena för middagen. Det var en hel del folk men så mysigt. Man märkte att barnen älskade det. Särskilt Neo, han var en riktig charmör denna afton:)
Resten av tiden i Strömstad har vi bara njutit av stunden att vara på västkusten när den är som bäst.
Nu ska vi iväg och fiska krabbor. Premiär för både barnen och C. Ska bli roligt att e hur han hanterar detta, hahaha:) Bild kommer självklart.
Hoppas att ni alla har haft en lika fin midsommarhelg som vi har haft <3
24 juni, 2018 kl. 19:08
Hej. Vad intressant att läsa din blogg. Jag hejade på dig i programmet och nu när jag såg att du börjat blogga så var det kul att läsa. Känner igen mig i så mycket du skriver. Ligger själv här och har för en vecka sedan gjort abort för 3 e gången. Känner mig jättehemsk fast jag inte borde. Blöder som en gris och har haft jätteont i magen. Till midsommar då kändes det rätt lugnt sen igår kväll fick jag värsta anfallet och trodde jag skulle dö av smärta typ. Börjar bli orolig att det finns något kvar. Usch. Blev så berörd när jag läste ditt inlägg där du skrev om liknande fast du fick missfall först. Sedan känner jag igen mig om hur det är att bli bonusmamma fast jag har blivit det till två tonårsgrabbar inte helt lätt det heller. Själv har jag två små eller små och små men två tjejer med två olika pappor var är den ena bor i Linköping. Så Linköping känner man ju till och har en kompis som bor nära där. Min sambo är lite äldre och när jag läser om hur du skriver om att bli bonusmamma så kan jag ju förstå hur det är för min sambo som blivit bonuspappa till två mindre barn. Vi har bara varit ihop nu i 1,5 år och vi flyttade ihop tidigt med som ni. Mycket likheter hehe jag är med sockerbetoende och kämpar dagligen med det. Vill så gärna gå ner 17 kg i vikt men samtidigt har jag sååå dålig karaktär. Jag skulle dock aldrig palla att köra äggdieten som du gjorde. Oj vad jag yrar men välkommen till Linköping och det ska bli kul att läsa vidare i din blogg:)
26 juni, 2018 kl. 10:10
Hej Emma:)
Va kul att höra lite av din historia. Känns så skönt att veta att man inte är ensam. det med aborten lät ju inge vidare alls, hoppas att du mår bättre nu <3 Jättekul att höra att du gillar bloggen. Hoppas att du tycker att fortsättningen blir lika intressant:)